Jag jobbar ju då som sagt på Dressmann. Och på mitt jobb får man stöta på mycket människor, både trevliga och inte alls så trevliga. Idag hade jag ett typexempel; En äldre herre som ska ha hjälp med byxor. Han förstår inte storlekarna och fast jag förklarar så vill han ändå inte förstå. Han knäpper upp sina egna byxor för att bevisa för mig att jag har fel (hans byxor gick i kostymstorlek och våra centimetermått, så jag "översatte" hans storlek till våran), i alla fall så visar han ju då att i hans byxor står det ju en annan siffra och han har ju minsann köpt dom hos oss. Nej, svarar jag för det där märket har inte vi, varpå gubben då frågar mig var han har köpt dom då? Som att jag ska veta det...
Hur som helst får jag in honom i provhytten för att i alla fall prova storleken jag plockat fram. Han gör detta, väldigt skeptiskt, och byxorna passar perfekt (YES!!!). Han vill då ha ett par till och ropar från hytten -"vilken färg"? Jag börjar räkna upp vilka färger vi har och frågar vilken han vill ha och då svarar han argt att det var ju det han frågade mig. Jag skulle alltså bestämma färg. Jag hinner inte ens svara så säger han att han ska ha svarta.
Väl vid kassan ska jag då ta betalt, 499 kr kostar dom. Han räcker fram en femhundring och säger "ja, och kronan den kan du behålla för att du var så trevlig och hjälpsam". (vilken dricks va?) Jag känner mig lite obekväm och säger typ "ja, det tackar jag för". Då tittar gubbf*n nedlåtande på mig och säger "ja, inte behöver du låta så tacksam, för så himla mycket gjorde du ju faktiskt inte!"
Jaaaa.................vad säger man?! Och detta är tyvärr ingen ovanlighet. Många griniga gamla gubbar blir det. Och tanter också för den delen.... Tur att man är så förbaskat väluppfostrad och trevlig ;)
Nu ska jag gå och hånglas lite med min karl för imorrn bär den av till tjing-tjong land!
(Förresten, en liten kommentar till Lisa om du läser detta: Hörde att du kikat efter mig 2 ggr den här veckan, men idag spatserade hela familjen Nilsson/Marklund förbi utan att så mycket slänga en liten blick in på Dressmann :( Och nu var jag ju där!!! Stod i kassan och när jag sprang ut såg jag bara era söta små ändor längst bort på gågatan. Och även om min röstkapacitet räckt till så vågade jag inte ropa efter er :) )
Ha det gött allihopa!
2 kommentarer:
God morgon! Det var inte meningen att skubba förbi men vi var på mission impossible, med andra ord David skulle handla jeans och tröjor. Ingen tid får spillas på att bara stå still. Då börjar det att suckas och stånkas. Nåja, Sara fixade fram ett par mycket fina jeans, och två tröjor fick vi med oss hem!
Jag provar komma in til veckan istället! Ha det bra!
Morning.
Halkade in på din blogg och fastnade huuur länge som helst. Du skriver på ett mkt underhållande sätt och jag var bara tvungen att läsa alla dina inlägg fast jag eg bara surfade runt för att leta inspiration. Av ditt innehåll att döma så kan vi vara "nästan-grannar" ;)
Ha det så gott!
Skicka en kommentar