Kladdkakor och kladdungar

Ja som rubriken tyder på så har jag fått min beskärda del av både och! Provade baka en chokladtårta igår (recept från "Mersmak" eller vad den då heter, Coops egna tidning). Är definitivt inte bra på att baka på nåt sätt och den här tårtan blev ju inget undantag.. Fick inte bottnarna att stelna i mitten så där blev det bara nån kladdig sörja, men det var i och för sig också ganska gott ;) Jag tycker nog att den var aningens för chokladig (är det möjligt undrar ni?) så ska jag göra den igen så byter jag nog ut chokladmoussen som var i mot något annat. Typ hallonmousse eller passionsfruktsmousse. Nåt syrligt mot chokladen hade inte varit fel!

Den andra bilden föreställer då min yngsta dotter i all sin prakt. Detta är alltså vad som händer när man ska "jiiiiiiiiiiiitaaaa" (rita alltså) och mamma vänder ryggen till för att inte bränna köttbullarna.. Kan tilläggas att pennorna ÄR vattenfasta fastän Ikea påstår annat.

Jobbat tjejkvällen på torsdag så är det nån som har vägarna förbi så kom gärna in och säg hej för tjejkvällen brukar inte vara Dressmanns mest aktiva kväll ;)

Kram

Längtar efter sommar

Satt och kollade igenom lite bilder på datorn, mestadels från i somras, och som man börjar längta! Hade precis hunnit få lite vårkänslor och då börjar det snöa igen. Typiskt. Men då är det härligt att kunna kolla på såna här bilder och bara drömma sig bort en stund!

Att sitta fast

Jag älskar mina barn och att vara mamma, men ibland känner man sig aningens låst. Daniel jobbar ju som sagt som DJ vilket innebär att väldigt många helger faller bort. Och en dag som denna när jag själv fick ett enormt sug efter att gå ut på krogen en sväng så känns det lite, lite jobbigt att man liksom "sitter fast". Har ringt runt till alla tänkbara barnvakter och ALLA sa nej. Tycker ingen om våra små odjur eller? ;)
Nåja, det får väl bli en annan gång. Får väl sitta här själv och glo på Robinson och sen gå och lägga mig. Superkul... Men man behöver ju sömn också :)
I övrigt har det inte hänt så himla mycket i mitt liv. Har jobbat idag (som alla andra lördagar) och det var väl inte så där jättekul. Det är rätt såsigt att jobba inom handeln nu, folk har väl inte så mycket pengar att spendera fastän Dressmann försöker locka med mängdrabatter och somrig reklam.
Nu ska jag gå och sura en stund och krama lite på gubben innan han ska iväg.
Ha en mysig lördagkväll allihop!

Mitt HAT mot bilar

Har ju tidigare berättat om min lätta avsky mot bilar och deras reparationskostnader. Denna avsky har nu utvecklats till ett hat. Vi var och besiktade bilen i tisdags och ut kom en lista på inte mindre än 8 punkter som skulle åtgärdas. Iväg till verkstan och hem igen med beskedet att det hela skulle gå på 7000 kronor. Jättekul. Verkligen. Speciellt som vi hade in den förra veckan också och repade den för 2000. Så nästan 10 000 inom loppet av en vecka. Det känns verkligen toppen. HATA,HATA,HATA

Så, då fick jag ur mig lite aggressioner om det. Min nästa iakttagelse runt bilar rör snarare män. Hur kommer det sig att karlar alltid skyller på bilen om dom t.ex. får motorstopp? "Jävla bil" muttras det från förarsätet, även om jag nog kan sätta pengar på att bilen säkerligen inte orsakade motorstoppet alldeles på egen hand.. :)

Nu har jag skrivit klart om bilar, men gnället var det inte slut på. När vi hämtade Molly på dagis igår så berättade fröknarna att hon hade sprungit på toa och småskvättat (är det verkligen ett ord? Spela roll, det passar som beskrivning här) hela dagen. Sen hade hon kissat ner sig två gånger också. Så idag blir det bara att ringa tillbaka till barnmottagningen och hålla tummarna att vi inte behöver tillbaka till den ryska (eller vad hon nu var) läkaren. Låter verkligen som att jag har något emot läkare av utländsk härkomst och så är det inte, men det blir bara så jobbigt när man träffat en som man vet att man inte förstår och vice versa... Särskilt när det handlar om ens barn.. Så jag håller tummarna.

Ha en bra dag i den vackra men kalla vädret!

Älsklingar och häckmarodörer

Igår uppdaterade jag ingenting av förklarliga anledningar. Jag ville bara mysa med min älskling som äntligen har kommit hem! Han är ju hysteriskt flygrädd och det hade tyvärr inte gått så bra den här gången heller, så han fick åka tåg den sista biten istället för att flyga som han egentligen skulle ha gjort. Men det gjorde inte mig nåt för då kom han hem två timmar tidigare än tänkt. Så klockan 10.10 hämtade vi våran älskade/pappa i Älsvbyn. UNDERBART!!!!
Han hade haft en väldigt upplevelse och kände, flygrädsla till trots, att det ändå hade varit värt det. Just nu ligger han och snarkar som en liten gris, helt utmattad.

På tal om nåt helt annat; Vem kör skoter på nån annans gård? (Och speciellt inne på ett "kvarter") När vi kom hem igår hade någon kört in på vår infart, upp i snön, tagit en tur över vår relativt nya häck och ut på vägen igen.. Om häcken tagit skada blir jag vansinnig!
Hur som helst, vi stod ju och funderade på vilken idiot som tyckte det var ok och det dröjde inte länge innan vi fick svar. Jag hörde en skoter och kastade mig till köksfönstret. Mycket riktigt är den en snubbe (med hjälm) som kör in på infarten. Som tur är lyfter han blicken och ser hela vår familj stå och trycka näsorna mot fönstret, varvid han lägger i backen och vänder. På väg till baka stöter han på sin kompis (som väl tänkt ta samma sväng) så han skyndar sig att stänga av skotern och dra av sig hjälmen och tecknar lite diskret till vännen att det nog inte är nån bra idé. Denne slår då också av skotern, så nu sitter dessa två typ 5 meter från vårat hus på en liten gångväg och garvar. Skitkul. Undra om man kan anmäla folk för sånt här... (surkärringarna på jobbet verkar ha smittat av sig..)

Nåja, nu ska jag gå och väcka den snarkande pappan så han kommer och äter lite frukost med oss.

Buhuuu...

Nu får det väl ändå räcka... Jag har sett fram emot den här fredagen hela veckan. Vi skulle ha tjejkväll här hos mig, käka en massa gotta och snacka massa strunt. Men vad tror ni händer (ja ni som skulle komma vet ju)? Igår kväll mådde jag lite konstigt, men jag trodde det berodde på stress och efter jag käkat middag så gick det över. Men i natt har jag vridit och vänt på mig och fortsatt må konstigt och detta fortsatte även på morgonen. Jag ringde hit min mamma för att få lite hjälp med barnen och för att kunna känna efter hur jag egentligen mådde. Bestämde mig efter en stund för att jag skulle prova åka på jobbet, men efter en halvtimma där fick jag ge upp. Hade jag haft ett sittande kontorsjobb typ hade jag nog stannat, men jag ville inte riskera att spy nån stackars gubbe i knät. Så nu har jag legat i sängen och sovit och nu mår jag bra (peppar, peppar). Men tjejerna vågar ju inte komma hit ändå så klart, risken att bli smittad av eventuell magsjuka låter ju inte så lockande. Så nu känner jag mig så ruskigt ensam... Snyyyyyyyft.

Snabb uppdatering

Idag har jag ju varit "ledig". Det lär en mamma hur mycket man ska uppskatta dagis ;)
Men nu är ungarna i säng och jag och syrran sitter här, äckligt proppmätta, i färd med att gräva i oss lite kladdkaka. Hur det ska gå har jag ingen aning om för som det känns just nu ryms det inte en tugga till i min mage. Men den har ju töjts till oanade storlekar förut så! :)
Måste bara berätta en sak som Molly sa idag som verkligen värmde mitt hjärta (detta hände medan jag höll på att duka fram frukost): -"Mamma, du är den bästa."
-"Men oj, är jag det? Tack så mycket gumman."
-"Ja, för du fixar så mycket"
Det var så himla fint sagt av min alldeles underbara unge! (Att hon sen tillade "Du är så söt mamma" var ju inte heller helt fel!)
Nu ska jag återgå till mitt sällskap så jag inte förvandlas till en eremit.
Trevlig kväll!

Sliten

Gamla tanter och gubbar ser jag gott om på dagarna men jag lovar att till och med dom som kommit dragandes med rullator sett piggare ut än jag känner mig idag. Molly har hostat HELA natten igen och sen klev vi upp 05.15. Vid halv tolv när jag skulle till jobbet var jag som färdig för sängen igen. Men iväg till jobbet bar det av efter jag dumpat sötnosarna på dagis. Tyvärr var vi bara två som jobbade idag (jäkla nedskärningar..) så när chefen gick på lunch blev det såklart rusningstrafik. 5 kunder som skulle ha hjälp samtidigt, springa ut på lagret och kolla storlekar, ta kassan och gud vet vad - allt på samma gång. Ingenting som heter mjukstart här inte! Men dagen nådde ändå sitt slut, till slut. Sen hämta barn på dagis (som tur är så har vi helt underbara dagisfröknar som ger tjejerna middag, som jag skickat med, när dom är till 18.00) tandborstning, pyjamasar, godnattsagor och sånger, äta middag själv framför "Halv åtta hos mig", och nu sitter jag här. Pust.
Men imorrn är jag ledig så då ska vi hälsa på min kära mamma under dagen och då har jag tänkt tigga till mig att få sova middag med Mira en stund. Det skulle vara sååååååååååå sköööööööööööönt!!! Sen ska jag bjuda syrran på middag - kycklingfilé och klyftpotatis (hemmagjord) och massor med beasås!
Nu ska jag lägga mig i sängen och glo på lite tv.
Kram på er alla

Men vad i hela....

Ja, vad i hela *svordom, svordom*? Min start som ensamstående blev visst inte riktigt som jag tänkt mig. För att dra det hela mycket kortfattat: Bilen har gått sönder och Molly har fått urinvägsinfektion. Bilproblemet har vi löst genom att jag fått låna mamma och pappas bil i alla fall till på torsdag då våran ska in på rep och vi automatiskt blir 3000 kr fattigare. Vad fasen ska det kosta så mycket att repa en bil för?! Det är ju helt sjukt ju! Molly och jag har varit på lasarettet i två timmar idag. Riktigt jobbigt och tyvärr var det en rysk (eller nåt) läkare och jag tror då inte vi kom fram till nå vettigt. Känns inte så bra för nån medicin fick vi inte och Molly vill fortfarande inte kissa för att det gör ont. Ringer nog BVC om det inte ger med sig. Då får dom tycka att jag är en hysterisk morsa om dom vill.
Min första natt själv var heller ingen höjdare. Gick och la mig halv elva och precis när jag höll på att somna vaknade Mira och skrek hysteriskt efter pappa. Fick ont i hjärtat och tog över henne till vårat rum. Sen började Molly hosta som en tok så till slut gick jag upp och gav henne vatten. Det hjälpte så klart inte utan hon fortsatte hosta. Jag bestämde mig för att ta över henne också till våran säng men när jag lyfte upp henne märkte jag att hon kissat så mycket i blöjan (förmodligen för att hon håller sig på dagarna) så det läkt ut över hela henne och hela sängen. Så det var bara av med pyjamasen, tvätta av henne och på med ny blöja och pyjis. Under den här tiden har ju Mira så klart börjat undra vad som händer så hon kommer traskandes. Tillbaka till sovrummet med båda barnen, pallar upp Molly med kuddar mot hostan. Hjälpte inte heller... Upp och gjorde honungsthé och brände mig på ett finger när jag skulle kolla om det var lagom varmt. Det var det INTE. I med kallvatten och tillbaka till Molly. Hjälpte det? Nej. Låg och övervägde om jag skulle ge henne en dos Mollipect men var lite tveksam för att jag vet att hostan tillfälligt kan bli värre. Men vad gör man när ens barn ligger och hostar tills hon spyr? Jag chansade och hjälpte det? Ja faktiskt! Så då fick vi äntligen somna. Sen valde mina barn att stiga upp klockan05.30 och då hade jag kunnat sälja min själv till, ja i princip vem som helst bara för att få sova en liten, liten stund till. Men det går ju inte så det var bara att stiga upp. Om jag är trött nu? Ja.
Nu ska jag vila mina ömma fötter framför tv.n en stund och sen blir det nog en tidig kväll.
Gonatt på er.

Och då var man själv..

Ja, imorse bar det då av till the land far far away för min älskade. Jag grinade som en litet barn när han for och sen har jag gått med en klump i halsen hela dagen. Molly har tittat konstigt på mig och sagt -"men mamma, sen han kommer hem förstår du". Gullungen..
Helt sjukt att man kan sakna nån redan när man ser baken på taxibilen köra iväg längs gatan. Just nu känns det som att den här veckan är helt enormt låååååååååååååååång. Det som är nästan värst är att det tydligen ska vara väldigt dyrt att ringa hem från Kina (vilket betyder att vi kommit överens om att ringa - det gör han inte) och hans typ av telefon/abonnemang eller vad det då var funkar tydligen lite halvkackigt där (vilket med våran tur betyder: det funkar inte alls). Så jag är sjukt nervös att han inte ens kommer att kunna meddela sig att han kommit fram... Men det löser sig nog. Det gäller ju att tänka positivt nu!
Det ska bli väldigt spännande också att få sätta sig själv på prov lite grann och se hur man fixar det här med att vara "ensamstående tvåbarnsmorsa" i en veckas tid. Men jag gillar ju utmaningar så! Idag efter han hade farit hamnade jag som i nån slags trans och städade hysteriskt hela huset. Sen när jag var klar med det åkte vi till mina kära föräldrar och åt söndagsmiddag kött, potatiskroketter och beasås. MUMS!
Nu tänkte jag bara sitta här och driva lite tid på min bloggrunda men jag känner ett smärre abstinensbesvär för det är inte en jäkel som uppdaterat sen jag sist var in (beror detta på att folk uppdaterar för sällan eller att jag är in för ofta??! Vet ej, men jag gissar vilt på det senare!) Klockan åtta får jag nog lite beslutsångest för då krockar American Idol på tv400 med Vårt bröllop i era händer på 3:an.. Det blir nog att zappa vilt skulle jag tro. Jag är riktigt svag för de härliga uttagningarna i Idol även om jag typ dör av skam och lätt ligger i riskkzonen för att få ett fågelbo byggt i käften eftersom jag spenderar en timme med hakan hängandes i golvet. Men då var det ju det här med bröllop också.. jag måste ju börja planera på allvar snart och lite inspiration är ju aldrig fel. Sen skulle det kännas som att jag var helt obrydd om vårt bröllop om jag bara struntade i det här programmet. Man borde väl vilja kasta sig över såna här program när man är i giftastagen själv..? Men som sagt; jag är ju en sucker för American Idol så..
Shit vilket långt inlägg det blev. Kankse skulle fundera på att skriva en novell istället.

Nåja mina vänner, är det nån som har tråkigt nån dag så vet ni ju var ni hittar en ensam själ som har ännu tråkigare!
Pöss å kram

Griniga gamla gubbar

Jag jobbar ju då som sagt på Dressmann. Och på mitt jobb får man stöta på mycket människor, både trevliga och inte alls så trevliga. Idag hade jag ett typexempel; En äldre herre som ska ha hjälp med byxor. Han förstår inte storlekarna och fast jag förklarar så vill han ändå inte förstå. Han knäpper upp sina egna byxor för att bevisa för mig att jag har fel (hans byxor gick i kostymstorlek och våra centimetermått, så jag "översatte" hans storlek till våran), i alla fall så visar han ju då att i hans byxor står det ju en annan siffra och han har ju minsann köpt dom hos oss. Nej, svarar jag för det där märket har inte vi, varpå gubben då frågar mig var han har köpt dom då? Som att jag ska veta det...
Hur som helst får jag in honom i provhytten för att i alla fall prova storleken jag plockat fram. Han gör detta, väldigt skeptiskt, och byxorna passar perfekt (YES!!!). Han vill då ha ett par till och ropar från hytten -"vilken färg"? Jag börjar räkna upp vilka färger vi har och frågar vilken han vill ha och då svarar han argt att det var ju det han frågade mig. Jag skulle alltså bestämma färg. Jag hinner inte ens svara så säger han att han ska ha svarta.
Väl vid kassan ska jag då ta betalt, 499 kr kostar dom. Han räcker fram en femhundring och säger "ja, och kronan den kan du behålla för att du var så trevlig och hjälpsam". (vilken dricks va?) Jag känner mig lite obekväm och säger typ "ja, det tackar jag för". Då tittar gubbf*n nedlåtande på mig och säger "ja, inte behöver du låta så tacksam, för så himla mycket gjorde du ju faktiskt inte!"
Jaaaa.................vad säger man?! Och detta är tyvärr ingen ovanlighet. Många griniga gamla gubbar blir det. Och tanter också för den delen.... Tur att man är så förbaskat väluppfostrad och trevlig ;)

Nu ska jag gå och hånglas lite med min karl för imorrn bär den av till tjing-tjong land!

(Förresten, en liten kommentar till Lisa om du läser detta: Hörde att du kikat efter mig 2 ggr den här veckan, men idag spatserade hela familjen Nilsson/Marklund förbi utan att så mycket slänga en liten blick in på Dressmann :( Och nu var jag ju där!!! Stod i kassan och när jag sprang ut såg jag bara era söta små ändor längst bort på gågatan. Och även om min röstkapacitet räckt till så vågade jag inte ropa efter er :) )

Ha det gött allihopa!

Småbarnsförälder

Ja i natt har det verkligen känts så. Nästan som att man hade bebis igen. Mira har tjorvat typ hela natten. Vaknade vid ett och var hysterisk så jag tog över henne till oss. Då hade hon plötsligt fått för sig att det var morgon eller nåt för sova skulle hon då inte. Efter en dryg timme började hon gnälla om "djicka" (dricka alltså) så jag hämtade vatten och hon drack. Sen fortsatte hon tjorva och sova om vartann hela natten tills hon till slut bestämde att vi skulle stiga upp kl 06.00. Och inte ska ni tro att pappan som snarkat genom det mesta av tjorvet tyckte att han skulle stiga upp, för det gjorde han ju igår. Att jag sen påpekade att jag ska ha hand om dom helt själv hela nästa vecka när han är på semester gick inte heller hem.. Så det var bara att dra en djup suck och pallra sig upp. Så jag gissar att det här kommer att bli en låååååång dag! :)

Men han är ändå inte så dum att ha den här blivande maken of mine. Igår kom han hem med ett paket till mig - ett par nya svarta jeans och en klänning/tunika hade jag tydligen gjort mig förtjänt av. Inte helt fel! (Vet fortfarande inte hur man gör för att få bilden på rätt ställe i texten, den hamnar alltid högst upp. Nån som kan berätta hur man gör?)

Lite gnäll..

När jag väntade Mira så hade jag en jäkla massa problem. Ett av dom var foglossning av den svårare typen. Satt i rullstol den sista månaden. Efter förlossningen blev det väldigt mycket bättre, men nu sen jag börjat jobba och står så mycket utan nån chans att sätta mig ner och vila så har det blivit mycket sämre igen. Det gör riktigt, riktigt ont och man blir så orkeslös. Sen har jag väldigt svårt att sova också för det gör ont att ligga. Så, då har jag gnällt lite om det - skönt!
I övrigt rullar vardagen på som vanligt. Börjar komma in i det här med att lämna på dagis, jobba, hämta, laga mat, sova, osv. Väldigt glamouröst! :)
Daniels resa närmar sig med stormsteg och jag har separationsångest av det svårare slaget. Sen har man blivit så nojig sen man fick barn också, jag kan liksom inte låta bli att "tänka om". Tänk om planet kraschar, tänk om det händer nån naturkatastrof, tänk om det kommer nån galning och mördar honom... Vad skulle vi ta oss till då? Usch..hemskt att ens tänka så men jag kan inte låta bli. Jag vill inte att han ska åka samtidigt som jag så klart unnar honom den här upplevelsen med hela mitt hjärta. Tufft läge eller hur?! :)
Nu ska jag gå och koka lite ris till middagen.
Höres å synes!

Fikasugen

Nån där ute som har ett recept på nå snuskigt gott fika som jag skulle klara av att baka. (Bakning är INTE min starka sida). Det gör ju ingenting om det är lite choklad inblandat :)
Jag är så sjukt fikasugen och jag kan lova att i det här huset finns det typ aldrig fika. När barnen fyller år måste man ju göra en ansträngning och det vill jag lova brukar bli en två dagar lång plåga för mig (Daniel har en väldigt stor släkt som gärna kommer och fikar vid såna här tillfällen så det går åt mycket fika). Men nu är jag som sagt sugen på att slänga ihop nåt gott så tips mottages tacksamt!!!

Härmapa

Jag apar efter sPIKeSandra och delar med mig av vår veckomatsedel. Det tycker jag för övrigt att fler borde göra så man får lite bra tips!!!

Sön: Tacogratäng (nytt för mig, men gott blev det!)
Mån: Pastarullar (också nytt, också gott!)
Tis: Hemmagjorda köttbullar, potatis och sås
Ons: Soja & sambalkyckling m fullkornsris
Tors: Korv och hemmagjort mos
Fre: Lax och potatis
Lör: Kycklingwok

Blev ganska mycket med potatis men det är ju både billigt och gott så det gör inget!

Skulle egentligen behöva göra en till för nästa vecka och göra bort att handla för Daniel åker till Kina med jobbet på söndag så då blir jag själv en vecka. Fy vad trist... Och lite avundsjuk är jag att han ska få åka på en veckas nöjesresa till Kina och Japan. Jag vill också följa med :(

Nu ska här borstas tänder och nattas barn så nu måste jag sluta!

När en man är riktigt förkyld..!

Den där gamla reklamen stämmer så jäkla bra i vårat hus. Daniel kommer nog att bli grymt förorättad av det här inlägget, men det måste ändå nämnas. Jag och barnen har varit förkylda i typ en vecka. Fyra, FYRA, sömnlösa nätter har jag haft för att jag hostat så fruktansvärt mycket. Nu har då alltså Daniel till slut också blivit sjuk. Och han är SJUK ska ni veta. Han har riktigt legat inför döden nu i tre dagar. Legat under täcket och skakat, frustat och stånkat (lät lite konstigt att han gjorde allt det där under täcket.. ;) ) När man frågat hur det är med honom har han bara stönat fram: Det gör sååååå ont. I hela kroppen.
Jag var ju bara tvungen att påpeka att han i så fall inte visste vad riktig smärta är, varvid han väser fram att jag inte behöver ta upp att jag fött barn - för det räknas inte!
Nåja, igår kände han sig tydligen tillräckligt frisk för att ta några öl och sedan panikhoppa in som DJ på Valdino, men då var jag tvungen att ringa hem honom klockan ett och åka upp på akuten med Molly som fått öroninflammation (varför blir barnen ALLTID sjuka på helgen?). Väl på akuten möts vi av en sköterska som säger: "Ja, vi har ju inga läkare här på nätterna så ni får komma tillbaka i morgon kl 09.00." Inga läkare på akuten?!?! Jag stod som ett frågetecken men det var ju bara att vända och åka hem. I med mer alvedon och så fick man sova en timme eller två. Upp igen och iväg till akuten, javisst hade hon öroniflammation, in till stan och hämta ut medicinen, och sen springa till jobbet 10 minuter för sen. Pust!
Så nu är jag som vanligt ganska färdig och hade bara tänkt slappa framför tv:n med lite chibba och lite karra (att jag skriver lite framfrö är bara för att det ska låta bättre för "lite" existerar inte i samma värld som chips och godis).
Ha d bra mina vänner!