PDOL och bröllopsplanering

Ja, då var sommaren slut då...Nä kanske inte riktigt men jag som alltiid är så positiv (eller..?) brukar alltid påstå att efter PDOL-helgen blir det alltid kallt och höst. Hoppas, hoppas att jag har jättefel för jag har tre veckors semester kvar. På tal om PDOL så blir den här helgen väldigt annorlunda än det varit dom senatse fyra åren i alla fall. Barnens farmor ska ta med dom upp till sin stuga fredag till söndag så vi får en riktig partyhelg. Känns faktiskt riktigt kul. Jag brukar ha lite svårt att hitta "peppet" annars, men just nu känns det riktigt skoj! Man får väl bara hålla tummarna att inte regnet öser ner för det kan ju lätt göra att man förlorar detta tidigare nämnda pepp...

Bröllopsplaneringen går stadigt framåt men det känns ändå som att jag håller på att dra på mig ett blödande magsår. Det är så mycket man måste fixa och så mycket smågrejer som jag egentligen skulle kunna strunta i, men som jag inte riktigt kan, och då blir det jobbigt. Men jag börjar definitivt känna att pirret i magen blir starkare för varje dag (och då menar jag inte det eventuella magsåret).

Nu ska jag gå och assistera mina flickor som sitter och målar teckningar...på sig själva...

I´m alive!

Ja, det känns ju som att jag kan behöva meddela det med lite jämna mellanrum. Jag lever och har inte lagt ner min blogg även om det kan verka så..
Men jag IIIIIIIIIIIIIIIIIIDDDDDDDDSSSSSSSSSSS bara inte ibland (ofta), och då får det fan va. Ni vill ändå inte bara läsa en massa inlägg om vad jag åt till frukost, att jag cyklade till jobbet, somnade på soffan, osv. Nåra kanske men inte ett varje dag, eller hur?
Just nu längtar jag bara såå vansinnigt mycket till semestern och jag är typ livrädd att sommaren ska vara över när jag väl får vara ledig. Men nu är det bara en vecka kvar. En lång och plågsam vecka, men ändå bara en vecka. Sen börjar ju vårat bröllop närma sig med stormsteg också. Inte ens två månader kvar nu.. I helgen gifte sig våra fina vänner Karro och Andree, och jag kan då lova att allt helt plötsligt kändes mycket verkligare efter vi varit med på deras vigsel/bröllopsfest. Även om mycket börjar falla på plats nu så är det fortfarande mycket som är oplanerat och ofixat och jag vet att jag kommer att vara en riktig bridezilla i alla fall den sista veckan, (Jag har en tendens att bli jävligt elak när jag är stressad) så vi får väl hoppas att Daniel kan ha tålamod med mig så jag inte blir dumpad vid altaret ;)

Ses å hörs!