Oväntad present

Denna underbara jordgubbsdoftande "present" fick vi (som många andra) i vår postlåda tillsammans med erbjudande om prenumeration på PT. Kul eller bara konstigt? Jag personligen tycker att tanken var rätt bra, men snälla är det något restlager från 80-talets "NamNam" dom har fått tag på? För helt seriöst: Hur mysigt är det med dom här doftande/smakande gummislangarna..? Inte värst.
Nu ska jag dra till stan en sväng. Ska se om jag hittar nåt att ha på mig ikväll när vi ska ut och svänga våra lurviga. Tyvärr så har både jag och barnen åkt på världens jäkla hosta så vi får väl se hur det hela slutar.
Ha en bra lördagskväll och njut gärna av era fina presenter från Piteå-tidningen! HAHAHAH!!!

I väntans tider

Och innan gratulationerna börjar ramla in så säger jag: -Nej, inte den typen av väntans tider.
Det är väl snarare ett desperat försök att peppa mig själv lite inför helgens bravader. Vi ska nämligen ha barnvakt och passa på att fara på fest. Låter ju jättekul eller hur? En massa folk som jag dessutom inte träffat på länge, barnfritt, få piffa till sig lite. Det låter ju så kul. Så varför känner jag mig inte peppad då..? Kan det vara att det händer så sällan att man rentav glömt hur det känns? Nåja, jag hoppas väl att syrran lyckas pigga upp mig och få mig i rätt stämning när vi träffas ikväll. Daniel är väl inte riktigt peppande på det sätt jag behöver, hans teori om det hela är helt enkelt att jag blivit gammal och tråkig (mycket märkligt med tanke på att han fortfarande är tre år äldre än mig. Men han kan nog aldrig bli gammal och tråkig, eller..? ;) ) Är man gammal och tråkig för att man hellre sitter hemma och äter chips å kollar på tv? Hahaha! Nej, riktigt så här illa är det väl inte, men jag har däremot insett att alla mina kläder på något ytterst underligt sätt har krympt. Bara helt mystiskt så där över en natt eller så. Nån mer som varit med om detta? :) Så mitt stora problem är att jag verkligen inte har nånting att ha på mig. Och att gå naken känns inte som nåt alternativ. Man kan ju ramla i en snödriva och då blir jag aldrig hittad igen eftersom min hudfärg går ton i ton med snön. Folk kommer bara att undra vad det är för peruk som ligger där i snön eftersom håret är det enda som kommer att synas.. Oj, nu avvek jag nog lite från ämnet, men i alla fall: Kläder att ha på mig på lördag finns INTE. Och pengar att köpa nya för finns INTE. Så vad gör man då? Tips mottages tacksamt.
Nä, nu ska jag gå och göra mig färdig för att åka på jobbet. Jobbar 13-18 idag. Riktigt uselt pass. Så är det nån som har svängarna förbi på stan så kom in och säg hej!
Ha det bra i det vackra vädret!

Inbjudningskort

Jag vill börja det här inlägget lite lagom positivt genom att säga: J**la dator!

Hur mycket jag än försökte rotera den översta bilden så blev den ändå liggande.. Nåja, ni ser säkert ändå ungefär hur det ser ut hoppas jag. Ni får föreställa er det i stående läge! Ja som ni ser har jag varit rätt så upptagen med att tillverka inbjudningskort till- ja- vårat bröllop. Ända sen sambon lite väl oväntat gick ner på knä i November så har jag grubblat på layouten och så här fick det bli. Jag känner mig nöjd, det blev enkelt men ändå rätt fint och precis i de färger jag ville ha. Även bröllopet kommer att gå i detta färgtema (vitt, grönt och silver). Vi har inte kommit så långt i planeringen än med jag lär väl uppdatera er lite eftersom :)

Nu ska jag äta middag. Känner mig fortfarande lite sliten från magsjukan plus att man märker att man är sjukt ovan att vara bland folk (som jag ju är på jobbet). Det är tröttsamt vill jag lova ;)

Ha en jättebra fredagskväll så hörs vi (ja, och flera av er "ser" jag väl i helgen också!)!!!

Nääääää...

Fick ganska fort förklaringen på varför jag var så trött igår. Både jag och Daniel gick och la oss så fort barnen somnat, glodde lite på tv för att sedan släcka och sova typ fem i nio. Tio över nio får jag rusa iväg till toan i vild panik. Jodå magsjukan harde drabbat även denna familj. Jag, Daniel och Molly har legat hela natten och spytt. Fruktansvärt att höra sitt lilla barn skrika "Jag vill inte kräkas mamma" gång på gång utan att kunna göra nåt.. Sen tyckte hon att vi skulle åka till sjukhuset (det var där vi hamnade, med dropp, sist hon hade magsjuka) och det hjälpte ju inte min oro direkt. Hur som helst så fick jag ju inte en så lång karriär på jobbet den här omgången men jag får väl ta nya friska tag på fredag när jag är schemalagt nästa gång. Nu ska jag försöka äta en risifrutti. Får väl se om det går.
Må så bra - bättre än ja´!

Jobbpremiär.

Det här blir ett kort inlägg. Jag är helt slut i kroppen. På jobbet har vi slitit som djur för tror ni inte att vi dagen till ära fick ny butiksinredning? Jodå, så hela butiken skulle i princip möbleras, flyttas och stökas om. Och samma bli i morrn för vi hann väl inte ens hälften klart. Nu ska jag somna i soffan tror jag. Skriver mer nån annan dag då jag känner mig lite mer levande. Gonatt..

"Sprider sin säd"

Innan ni blir helt förskräckta över rubriken så ska jag lugna er med att det inte är riktigt så hemskt som det låter. (Jo, lite kanske för jag kommer att "häda" en präst). Men så här var det i alla fall: Jag har precis gått med i en kör och idag skulle vi uppträda på EFS i Luleå. So far so good. När prästen började predika så var det i alla fall nån speciell dag (är inte så jätteinsatt i kyrkohögtider på det sättet) då han drog nån slags paraleller till att så och skörda. Trött som jag var så tyckte jag faktiskt bara att det var så otroligt roligt med en präst som stod och pratade länge och väl om att "sprida sin säd till höger och vänster" och att vi ska "komma inför Gud". (Ja jag vet att mina tankegångar är lite väl snuskiga så här på söndagsförmiddan`) Upprepade gånger säger han det här och har man väl börjat tänka på det så kan man ju knappt hålla sig för skratt. Nu vet jag ju att det inte var riktigt det jag tänkte på som han syftade på men jag tyckte bara om möjligt att det gjorde saken ännu roligare!
Hoppas att jag inte får brinna i nån skärseld för att jag skriver ett sånt här inlägg, men prällen verkade faktiskt ha humor så jag hoppas det är lugnt ;)
I övrigt har helgen varit rätt lugn. Daniel har jobbat som en tok och jag har inte gjort så hemskt mycket. Gick på stan med Lisa och Alma igår. Vi fick nåt konstigt infall att vi skulle socialträna våra stortjejer (läs: låta dom GÅ i stan, inte åka vagn) Alma fixade det här galant, medan min Molly som oturligt nog ärvt mitt temperament inte alls tyckte det var så viktigt att hålla reda på mamma eller att det kunde vara farligt för att nån skulle kunna "komma och ta henne".. Vilket resulterade i att jag fick springa Småstaden runt för att hitta igen henne. Med hjärtat i halsgropen hittade vi henne tillslut vid rulltrapporna (att jag inte sökte där först..). Jag var typ gråtfärdig och försökte förklara att hon inte fick springa bort från mamma, men hon bara ryckte på axlarna och ville gå iväg igen. Vad gör man? Goda råd mottages gärna!
Nä, nu kom älsklingarna mina hem från badhuset så nu ska vi leka!
Ses å hörs!

Trötta barn eller trött mamma..?

Hej på er!
Har precis kommit hem från "Nimbys värld". Ni vet stället dit man som förälder far med sina barn med förhoppningen att trötta ut dom små liven så att dom somnar snabbt och gott, men varifrån man åker hem med förhoppningen att själv bli stoppad i säng fortare än en get bräker. Man kommer även därifrån med en stor insikt i att ens smidighetsfaktor på något konstigt sätt har sänkts KRAFTIGT de senaste åren. Hur nu det gick till.. :)
Men roligt var det i alla fall!
Vad har jag annars gjort idag..? Jag har insett att det här var min sista vardag som mammaledig. Nånsin. Och drabbades plötsligt av en enorm ångest. känner mig som en riktig tant när jag konstaterar att "tiden går så fort när dom är små". Men herregud i den här takten så kommer jag verkligen att vakna upp en morgon och undra vad tusan det är för en ranglig 15-åring som ligger i min bebis säng. Och hur ska det gå? Jag vill inte jobba. Inte för att jag är lat, inte för att jag tycker det är tråkigt, inte av nån annan anledning än att jag är så förbaskat självisk. Jag vill inte att nån annan (läs: dagispersonal, hur underbara dom nu än må vara), ska få spendera mer tid med mina underbara ungar än vad jag själv får. Jag vill ju vara med dom JÄMT. Eller kanske inte.. Men jag vill i alla fall få vara med dom så mycket som jag känner för. Hahaha.
Nåja, det löser sig säkert. Men det lär ju bli en rejäl omställning i vardagen i alla fall.
Nä ni mina vänner, nu ska jag sätta mig och kolla på Let´s dance. Har jag tur så tar dom nån svängom som snurrar i samma takt som mina ögon gör just nu.
Ha en bra kväll!

27 minus och betalningspåminnelse..

Ja, det är exakt lika positivt som det låter. Vaknar tröttare än nånsin, om nu det är möjligt, och inser att det är 27 minus ute..27 minus. Hur fasen kan vi bo här frivilligt frågar jag mig då. Det är fint med snö, visst, så långt kan jag sträcka mig men så jäkla kallt att man i princip börjar rman röra sig i slowmotion för att kroppen sakta fryser till is - det är inte ok! Nåja, man får väl vara glad att man kan vara inomhus med gott samvete i alla fall. Var precis och hämtade i posten (gångturen till postlådan får väl räknas som dagens motion va?) och tror ni inte att vi har fått en betalningspåminnelse på stortjejens dagisfoton? Sånt där kan liksom gräma mig sönder och samman för jag är annars väldigt duktig på att komma ihåg att betala våra räkningar. Det här var dessutom en sån där otrevlig jädra påminnelse som väldigt tydligt måste berätta att ärendet minsann "går till inkasso" om man inte betalar. Som att man är värsta skurken för att man, som virrig småbarnsförälder, råkat tappa bort en räkning nånstans på vägen.. Sen, bara för att göra det ännu lite värre, så föll en rabatt på 250 spänn bort i och med att vi glömt en inbetalning vilket innebär att en räkning som det bara var typ 50 kronor kvar att betala på numer är på 350 kronor. *Arg*?-jajemän! Men jag får skylla mig själv.
Nu ska jag försöka skriva om nåt mer positivt istället (vill ju inte att folk ska bli deprimerade och självdestruktiva av att läsa min blogg..) Ikväll ska jag till syrran. Vi försöker träffas en gång i veckan, så jag ska få komma hemmifrån en sväng och så att man hinner snacka lite skit. Idag är det min tur att bjuda på mat, tacos blir det. Inte originellt - men herregud så gott! Jag längtar riktigt mycket.
Nu ska jag städa lite grann. Såg just en dammråtta springa förbi så jag måste nog fram med dammsugaren en sväng..
Ses å hörs!

Presentation!

Så där ja! Då var den igång då! Funderade lite på om jag skulle ta bort den gamla helt och hållet, men tänkte att det kunde vara bra att ha kvar så att dom som fortfarande länkar till mig hittar rätt och så (översättning: Jag är för lat..)
Men jag hoppas verkligen att nån stackare hittar hit och orkar läsa om "min värld".

Det kanske kan vara lämpligt med en liten presentation:
Anna heter jag ju då som ni kanske redan har fattat. Jag är 27 (fyller inte 28 förrän i april så tills dess erkänner jag ingen annan ålder!), och har en sambo Daniel (har inte riktigt fattat det här med att man bara ska skriva "har en sambo D, två barn M&M, en dammråtta Ö osv...men jag kanske är lite trög...nåja på den här sidan kommer det nog inte att förekomma så hemskt mycket censur eller vad man då ska kalla det.. HAHAHA), två flickor: Molly född i maj 06 och Mira född augusti 07. (Ja det är tätt mellan dom och nej vi tänkte inte befolka jorden själva för nu blir det inga fler barn. Hyreskontraktet på min mage har gått ut.) Vi bor i ett alldeles för litet hus, insåg lite för sent att det här med öppna ytor inte är en så dum idé, så nu är det ett hus i lägenhetslayout. Men vi trivs väl ändå rätt bra, hemma är ju ändå hemma. Jag har varit mammaledig i tre år men på måndag ska jag börja jobba igen. Jag säljer kläder till män på en av Sveriges största kedjor för just sådana (utan att göra gratisreklam :) ) och det trivs jag rätt bra med. Kommer att kännas konstigt att börja om men man kommer väl in i det rätt snabbt igen tror jag. Nä nu tror jag det får räcka för den här gången, måste gå och dricka min Allévoshake som jag nu för tiden kallar lunch...blä...en chokladbit till efterrätt blir nog bra va..? Visst låter jag bra på att banta? *hahaha* Nåja, på återseende folks!

Kram/Anna

Nu får jag ju skärpa mig!

Så här är det: Jag hade liksom bestämt mig för att den här bloggen skulle gå i graven, vilket den ju nästan har. Men jag kan som inte släppa taget riktigt så så här blir det: Annas pyssleplejs kommer att gå i graven på så sätt att det här inte längre kommer att vara en pysselblogg. Jag ska istället blogga om lite allt möjligt (pyssel också så klart). Ska sätta mig och ta tag i dom här ändringarna så fort jag lämnat barnen på dagis...(nån som tror mig? :) ) Så om det fortfarande finns nån som kikar in här: Håll utkik!!!