söndag 15 februari 2009

"Sprider sin säd"

Innan ni blir helt förskräckta över rubriken så ska jag lugna er med att det inte är riktigt så hemskt som det låter. (Jo, lite kanske för jag kommer att "häda" en präst). Men så här var det i alla fall: Jag har precis gått med i en kör och idag skulle vi uppträda på EFS i Luleå. So far so good. När prästen började predika så var det i alla fall nån speciell dag (är inte så jätteinsatt i kyrkohögtider på det sättet) då han drog nån slags paraleller till att så och skörda. Trött som jag var så tyckte jag faktiskt bara att det var så otroligt roligt med en präst som stod och pratade länge och väl om att "sprida sin säd till höger och vänster" och att vi ska "komma inför Gud". (Ja jag vet att mina tankegångar är lite väl snuskiga så här på söndagsförmiddan`) Upprepade gånger säger han det här och har man väl börjat tänka på det så kan man ju knappt hålla sig för skratt. Nu vet jag ju att det inte var riktigt det jag tänkte på som han syftade på men jag tyckte bara om möjligt att det gjorde saken ännu roligare!
Hoppas att jag inte får brinna i nån skärseld för att jag skriver ett sånt här inlägg, men prällen verkade faktiskt ha humor så jag hoppas det är lugnt ;)
I övrigt har helgen varit rätt lugn. Daniel har jobbat som en tok och jag har inte gjort så hemskt mycket. Gick på stan med Lisa och Alma igår. Vi fick nåt konstigt infall att vi skulle socialträna våra stortjejer (läs: låta dom GÅ i stan, inte åka vagn) Alma fixade det här galant, medan min Molly som oturligt nog ärvt mitt temperament inte alls tyckte det var så viktigt att hålla reda på mamma eller att det kunde vara farligt för att nån skulle kunna "komma och ta henne".. Vilket resulterade i att jag fick springa Småstaden runt för att hitta igen henne. Med hjärtat i halsgropen hittade vi henne tillslut vid rulltrapporna (att jag inte sökte där först..). Jag var typ gråtfärdig och försökte förklara att hon inte fick springa bort från mamma, men hon bara ryckte på axlarna och ville gå iväg igen. Vad gör man? Goda råd mottages gärna!
Nä, nu kom älsklingarna mina hem från badhuset så nu ska vi leka!
Ses å hörs!

2 kommentarer:

Pimmi sa...

Ja vad gör man, har inget bra att komma med, håller just på att försöka lära sessan innebörden av nej och du får inte. Går ungefär lika bra för mig!! Håller med dig angående predikan, kommer man in på det spåret är det nog svårt att ta sig ur ;P
Ha det bra Kram Emma

Karro sa...

Haha... Jag kan tänka mig att det måste ha låtit för roligt när man väl börjar tänka på det :)
Gick det bra att sjunga då? Var det första gången du var med och uppträdde?
Hoppas att ni har det bra. Här varvar vi den ena sjukdommen med den andra och det verkar bara gå runt runt... Hoppas på ett slut snart!
Ha det så bra!
Kram