Trötta barn eller trött mamma..?

Hej på er!
Har precis kommit hem från "Nimbys värld". Ni vet stället dit man som förälder far med sina barn med förhoppningen att trötta ut dom små liven så att dom somnar snabbt och gott, men varifrån man åker hem med förhoppningen att själv bli stoppad i säng fortare än en get bräker. Man kommer även därifrån med en stor insikt i att ens smidighetsfaktor på något konstigt sätt har sänkts KRAFTIGT de senaste åren. Hur nu det gick till.. :)
Men roligt var det i alla fall!
Vad har jag annars gjort idag..? Jag har insett att det här var min sista vardag som mammaledig. Nånsin. Och drabbades plötsligt av en enorm ångest. känner mig som en riktig tant när jag konstaterar att "tiden går så fort när dom är små". Men herregud i den här takten så kommer jag verkligen att vakna upp en morgon och undra vad tusan det är för en ranglig 15-åring som ligger i min bebis säng. Och hur ska det gå? Jag vill inte jobba. Inte för att jag är lat, inte för att jag tycker det är tråkigt, inte av nån annan anledning än att jag är så förbaskat självisk. Jag vill inte att nån annan (läs: dagispersonal, hur underbara dom nu än må vara), ska få spendera mer tid med mina underbara ungar än vad jag själv får. Jag vill ju vara med dom JÄMT. Eller kanske inte.. Men jag vill i alla fall få vara med dom så mycket som jag känner för. Hahaha.
Nåja, det löser sig säkert. Men det lär ju bli en rejäl omställning i vardagen i alla fall.
Nä ni mina vänner, nu ska jag sätta mig och kolla på Let´s dance. Har jag tur så tar dom nån svängom som snurrar i samma takt som mina ögon gör just nu.
Ha en bra kväll!