Älskade, älskade mor och far

Att ha så fina föräldrar som jag är få förunnat. Jag är så otroligt tacksam att få ha dem som just mina föräldrar. Det handlar inte bara om att de ställer upp i vått och torrt, väljer bort sitt eget för att hjälpa andra (läs:oss), utan även om att jag dagligen påminns om vad det verkligen innebär att vara en bra människa. Jag vet ingen som är så omtänksam och godhjärtad som min mamma. Oavsett om hon har ont (pga av sin sjukdom) så bryr hon sig alltid om oss och våra barn. Jag tror nästan aldrig jag har hört henne yppa ett ont ord om någon annan, hon lyckas alltid hitta nåt fint hos andra, eller en logisk förklaring på varför folk beter sig på ett visst sätt när man själv bara vill dra slutsatsen att dom är dumma/onda/elaka. Behöver man en axel att luta sig mot så finns hennes alltid där, även om den värker.
Min pappa är, om än han ibland är lite butter, även han en ytterst godhjärtad människa. Han hjälper till med allt han kan (och ibland även sånt han inte kan). När vi är sjuka är det han som kommer förbi med juice och kräm, när vi är ledsna gråter pappahjärtat även om inte ögonen gör det och han är min absoluta förebild när det gäller att stå rak i ryggen med huvudet högt även om livet ibland inte serverar en allt på silverfat.
Jag är så tacksam att jag får vara en del av den här familjen, att mina barn får ha världens bästa mormor och morfar, att vi får ha såna förebilder i vår absoluta närhet. Lyckas jag vara, för mina barn, ens hälften av vad dom är för mig - då har jag lyckats.
Jag älskar er mamma och pappa. Tack för att ni finns.