Så har jag då varit hos tandläkaren. Krampaktigt hållande maken i handen började jag gråta innan jag ens satt mig i stolen. Sen drabbades jag av samma andningsuppehåll och yrsel som vanligt vilket slutade med att dom bara lagade ett enda pyttelitet hål =(
Fick en ny tid den 11 januari och då är det starkt lugnande som ska testas. Så vi får väl hoppas att det funkar. Har provat tabletter förut och det hjälpte NADA, så vi får väl hoppas att den här flytande dunderkuren ska hjälpa bättre.
I eftermiddag ska vi försöka oss på konsstycket att få lite vaccin till i alla fall vår äldsta dotter. Får väl se hur det går med det men vi ska då försöka vara där i god tid och sen är det väl bara att hålla tummarna...
2 kommentarer:
Men stackars dig! Inte kul att vara så jäkla rädd!! Håller tumme och tår för att det ska gå lättare nästa gång :)
Rackarns vad du har gasat på och blivit "duktig" på blogg- uppdatering! Jag vet ingen- för tillfället iaf- som är ivrigare än du på att uppdatera- KUL säger jag! Det har varit smådött här inne (vilket det får vara ibland, man ids inte alltid skriva- och ibland har man inget att skriva) men jag är glad att du är tillbaka....
Ha det gott och sköt om dig!
KRAM
Jag vet hur det där är, min käraste har också tandläkarskräck om än inte riktigt lika stor som dig. Vi är alla rädda för någonting, för min del är det ormar *ryser* Nu har du i alla fall resten av året fritt från tandläkarbesök.
Kram Catta
Skicka en kommentar