December

Då var det första december då. Hoppas maken hinner hem möte i Umeå så vi kan se julkalendern tillsammans ikväll, hela familjen. Vi är barnsligt förtjusta. Mer än barnen skulle jag tro.. Hoppas den ger lite julstämning i år, har varit lite si och så med det de senaste åren. Är ledig idag och var ledig igår. Känns skönt samtidigt som jag blir lite rastlös. Skulle önska att jag var en sån där supermamma som kunde göra en massa när jag var ledig fast jag är själv med två barn. Men jag tycker det är lite besvärligt.. Gjorde ett tappert försök igår som faktiskt gick över all förväntan. Jag och barnen skulle köpa lite pyssel på Rima så när vi skjutsade Daniel på jobbet stannade vi kvar där en timme för att vänta på att stan skulle öppna. Sen traskade vi ner till Rima bara för att inse att dom inte öppnar förrän 11.. Typiskt. Barnen blev besvikna så jag bestämde att vi skulle gå och fika medan vi väntade. Detta vi gjorde och när det var klart gick vi på både HM och Cubus och fyndade lite julklappar. Sen hade Rima öppnat. Köpte lite pyssel och åkte hem. Sen pysslade vi på halva dagen och jag kände mig duktig!
Idag har vi inga planer och jag blir på en gång rastlös. Hade behövt storhandla men jag vet inte riktigt om jag känner mig redo för den utmaningen just nu *haha*. Att storhandla med två barn, som inte åker kundvagn kan bli lite svettigt. Men vi får se. Nånting måste vi ju hitta på!

Advent

Vi är stökiga i min familj. Har aldrig koll på var saker är, eller vad som saknas. Det märktes idag när adventssakerna skulle fram. Vi snackar totalt 6 stjärnor och två ljusstakar. Mannen fick vara ute i garaget och gräva en timme - fast han så stolt berättat för mig att han den här gången minsann hade ställt julsakerna lääängst ut. (Flyttade ner kartongerna från vinden för ett tag sen för där ska det byggas om snart!). Nåja fram kom då stjärnor och stake (nej, inte mannens), och då stöter vi på nästa problem; har vi några glödlampor? Nej. Har vi några stearinljus? Nej. Var vi på Coop idag speciellt för det ärendet men kom likväl hem med allt utom just dessa saker? Ja...
Men det är så vi är. Vi slog på julmusik i stället och så hade jag föreställning för man och barn som satt uppradade på stolar. Mariah Careys "All i want for christmas" bjöd jag på med Mollys hopkorvade strumpbyxor som mikrofon. Barnen var skeptiska, men sen ville dom också va med så då blev den en lång familjedans i vardagsrummet. Jag tror att det är ganska roligt att bo granne med oss.. Vi har rätt bra insyn men det struntar vi oftast i så våra grannar får nog se en hel del av den här galna familjen. Men det bjuder vi på! (och nej - ni som tänker snuskiga tankar - sånt bjuder vi inte på ;) )
Hur som helst, nu lyser i alla fall stjärnorna efter lite förflyttningar av glödlampor, och några ljusstumpar hittade vi också så vi kan tända första ljuset imorgon. Skulle egentligen ha ledighelg, men på grund av sjukdom har jag jobbat idag och jobbar imorrn. Känns lite tråkigt att inte kunna gå på skyltsöndag med familjen, men jag får väl vinka åt dom när dom går förbi utanför butiken. Sen blir det hem till mor och far för lite adventsmys. Blir nog en bra söndag ändå.
God natt mina vänner.

Tillbaka

Inspirationen till att blogga försvann. Kände att jag bloggade för att jag var tvungen, inte för att jag ville. Bestämde mig för att lägga det på hyllan tills viljan infann sig igen. Och nu har den gjort det. Jag känner ett behov att skriva, ett behov att få ur mig känslor och tankar. Mycket har hänt så klart, men det tänker jag inte skriva om nu. Börjar på nytt idag och skriver om det som händer framöver. Vill ni läsa är ni mycket välkomna!

Skämmes tamejfan

Kan ju liksom inte ha nån annan rubrik. Jag är ju bara sååååååå dålig på att uppdatera. Och ändå har det ju för en gångs skull faktiskt hänt lite i mitt liv. Vi tog oss ju iväg på vår bröllopsresa, tack och lov, och det var så klart jättehärligt. Jag ska sätta i lite bilder och berätta mer om det sen för detta blir bara en snabb uppdatering. Vi har börjat måla om alla bruna detaljer på vårat hus (foder, fönsterkarmar, knutar, osv) och de blir nu istället grå. Garaget väntar på en uppfräschning så fort maken gått av sin mördarvecka som dj på alla länets baler (typ).
Jag känner mig glad och tillfreds och allmänt jäkla lycklig!

förresten...

Tjejerna var såååå duktiga på sin dansuppvisning. Jag fick förvisso stå i kulisserna men det berodde mer på att tålamodet inte riktigt räckte till när man fick vänta så länge på sin tur. Men dom var så duktiga och så söta. Har tyvärr inga bilder som blev bra för strålkastarna bjöd på lite för mycket motljus. Men med mina egna ord (fångat på film av Daniel) ; -Ja, och se på mig, jag är så blödig. jag gråter redan och det är inte ens deras tur än..

Mördarvecka

har jag i veckan. 10-18 idag och Boxpass direkt efter. Kanske 13-18 imorrn, kanske jag blir inring tidigare, afrodans efter det. På onsdag 7.30-20 (i bästa fall) med ombyggnation på jobbet. Torsdag bjuder på 10-22, tjejkväll på stan (mycket givande för oss som jobbar med herrkläder..) Fredag/Valborg 10-15. Sen helg. Härligt

Vill gnälla lite till

Nu verkar det ju som att det löser sig med vulkanaskan. Har varit in varje dag på Arlandas och Luftfartsverkets hemsidor och slaviskt följt uppdateringarna. Men jag kan ändå inte slappna av.. och då bli jag så sur över att jag inte ska få känna den där förväntan, pirret i magen, längtan efter vår resa. För det vågar jag inte. Jag måste vara beredd på det värsta. Det kan ju faktiskt bli så att den andra vulkanen kör igång, eller att den här blir helt vild igen eller... ja jag vet inte.. Men om jag längtar för mycket och känner mig för glad då kommer nåt att hända. Så vidskeplig är jag. (Men jag börjar känna lite, lite pirr nu - men säg inget tilll nån ;) )
Annars händer det inte så mycket. Min förkylning som jag haft i över en vecka verkar inte ge med sig, är nog snarare lite sämre igen. Börjar fundera på om det kan vara pollen som ligger bakom lite av nästäppan..
Barnen ska ha dansuppvisning i Christinasalen idag och jag är nog mer nervös än dom. Det är nämligen så att föräldrarna (läs: jag) till dom barn (läs: mina barn) som inte vågar vara på scenen själva måste vara med och dansa med sina små. Detta kommer alltså att bli jag. Alla barn, dansfröken och jag. Kul. Nej.
Men jag försöker peppa och uppmuntra lite försiktigt (ingen press - viktigt, viktigt) så kanske, kanske, kanske dom vågar själva!